I Anna Dahlqvists aktuella bok om abort i Europa, I det tysta, beskrivs ett fall där en 14-årig flicka i Polen förvägrats sin lagliga rätt till abort. Genom trakasserier från religiösa företrädare, läkare och allmänhet samt ett bristfälligt juridiskt ramverk och en byråkratisk snårskog utan like hindrades flickan från att göra abort. Detta trots att omständigheterna kring hennes graviditet uppfyllde alla juridiska krav för att få genomföra ingreppet. När situationen fullkomligt urartat grep slutligen självaste hälsoministeriet in och flickan fick hjälp att utföra en abort på annan ort, i största hemlighet.
Detta fall har sedan dragits till Europadomstolen, den instans som bedömer huruvida europeiska stater lever upp till sina förpliktelser enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter, och domen kungjordes i tisdags. Europadomstolen är tydlig i sitt utslag: händelserna och agerandet kring flickans abort kränker hennes mänskliga rättigheter. Detta är en mycket viktig dom, inte minst för att omständigheterna kring flickans abort knappast är unika.
Så här säger domstolen (P är alltså flickan):
"Two violations of Article 8 (right to respect for private and family life) of the European Convention on Human Rights, as regards the determination of access to lawful abortion in respect of both applicants (by six votes to one) and as regards the disclosure of the applicants’ personal data (unanimously).
It further held, unanimously, that there had been: A violation of Article 5 § 1 (right to liberty and security) in respect of P., and a violation of Article 3 (prohibition of inhuman or degrading treatment) in respect of P."
Läs mer här. Domen finner du här.
fredag 2 november 2012
torsdag 25 oktober 2012
RFSU-bloggen: Dominik, vårt stöd i Krakow och en ständig inspira...
RFSU-bloggen: Dominik, vårt stöd i Krakow och en ständig inspira...: Dominiks namn hade vi med oss när vi åkte ner. Resan hade planerats med oerhört kort framförhållning, på grund av byte av resmål från Vitryssland till Polen, och här hade vi en peson som gärna stöttade oss med fortsatta kontakter på plats. Men vi visste inte mycket om den person som sedan skulle visa sig utgöra såväl trevligt sällskap som ovärderligt praktiskt stöd.
Dominik är doktorand i svenska vid Jagiellonian University i Krakow, Polens största och äldsta, grundat redan 1346. Han är litteraturvetare i grunden och skrev sin magisteruppsats om kroppen och kroppslighet i modern feministisk litteratur. Det doktorandprojekt han precis påbörjat berör hur det homosexuella begäret kamoufleras i den tidiga moderna litteraturen, fokus blir antingen Viktor Rydberg eller Hjalmar Bergman. Jag fråga lite om vad det är han gör när han inte är på universitetet.
- Jag är intresserad sexualpolitik, jag ser inte bara uppsatsen som teoretisk, utan även politisk. Och i svensk forskning saknas kopplingar mellan litteraturen och manlig homosexualitet, för att den feministiska och queerteoretiska forskningen, med rätta, tagit så mycket plats. Och de här författarna, de var verksamma när det var förbjudet med homosexualitet, jag vill lyfta fram de i ljuset.
- Jag är också medlem i olika feministiska nätverk, fram för allt i Womens Space Foundation där jag är involverad i ett projekt som rör kvinnohistoria. Vi försöker lyfta fram glömda kvinnor som varit politiskt aktiva i Krakow. För att kunna söka EU-finansiering samarbetar vi med DEA i Stockholm som har som mål att grunda ett statligt kvinnomuseum.
Anledningen till att vi tillslut fick till ett möte på Anna Grodzkas kontor var att Dominik lyfte luren till Olga som vi träffade där. Hon har varit verksamhetschef i ett år, men han själv var med och drev kampanjen inför valet. Givetvis är jag nyfiken på att höra lite om arbetet.
- Det var en slum att jag började jobba med Anna, hon kommer egentligen från Warszawa och partiet trodde nog inte att hon skulle vinna, ingen kände till henne. Många som röstade på henne röstade på partiet, och visste inte, utan blev besvikna när hon vann. Jag lärde känna henne på en workshop långt tidigare. När hon fick veta att hon skulle representera Krakow ringde hon alla hon kände.
- Inför valet deltog hon egentligen inte i några offentliga stora debatter, andra politiker ville inte ställa upp tillsammans med henne och hon blev diskriminerad av radio och tv. Hon kunde bara debattera på gay-klubbar. Det var mycket tråkigt, men så vann hon, en stor överraskning! Nu har vi dragit igång seminarier om sexualpolitik för att folk ska börja prata.
Jag frågar vidare om hur det är att vara politiskt och ideellt aktiv i Krakow och får till svar att det är en liten stad, att organisationerna är små, inte som i Stockholm. En jämförelse Dominik har på fötterna att göra efter ett halvårs praktik hos RFSL.
- Det är ett par personer som gör saker och problemet är att det inte finns så mycket att göra. Eftersom att det finns så lite pengar är det ganska små projekt vi arbetar i, och då är det svårt att involvera många personer.
- Det finns ingen queerrörelse här, utan en gay-rörelse, och det är feminismen som är starkast bland vänsterrörelserna. Men det kanske är en generationsfråga, mina tjejkompisar som är feminister är också mycket queera! EFKA är en konservativ feministisk organisation, som inte vill välkomna ”andra”, Womens Space Foundation är en utbrytarorganisation från EFKA, men det är bra, nu har vi två olika organisationer.
- Så vad är drömmen? frågar jag ungefär samtidigt som vi båda tittar på klockan, lite stressade över att hinna iväg på en sen lunch med polska Culture for Tolerance och franska Pink Flamingos.
- För mig är queertanken mycket viktig. Det är svårt att förklara, men homonormen är mycket stark här, som ett svar på heteronormen. Den säger hur lesbiska och bögar ser ut, hur deras liv ser ut och hur deras sexualitet definieras. Jag vill få slippa båda två, båda ramarna. Och jag vill få rasera familjen, den är konservativt definierad här med en man som bestämmer.
- Och tvåsamhetsnormen är mycket stark, det finns ingen polyrörelse här alls. Eller, för en månad sedan kom en hemsida som handlar om polypersoner i Polen, den är helt ny. Och kärleken, den är mycket romantiserad, det finns så många definitioner av hur våra intima relationer och känslor ska se ut. Å ena sidan är jag politiskt engagerad, men det är också viktigt med universitetet och teorin.
På vägen till lunchen ser vi en demonstration som monteras ner, flaggor plockas isär och ett par sista intervjuer görs, vi är på det största torget i Krakows turisttättaste kvarter och Dominik närmar sig för att höra vad de säger. Det är ungdomar med koppling till kyrkan som demonstrerat mot abort, vi har hört deras skrik under vårt samtal. Dominik berättar om en queerkampanj som precis synts runt om i stan som anspelade på ett vanligt slagord som Pridefirare får höra. Motdemonstranter skriker ofta ”Har ni inte ont i rumpan?”, nu svarade man med att över hela staden måla ”Har ni inte ont i knäna?”, syftandes på kyrkan. ”Det var politiskt aggressivt och lite vulgärt, det gillade jag mycket” säger han med ett leende och vi lämnar torget för vår lunch.
Sandra Ehne, som stannade ett dygn längre än övriga och fick chans till en extra pratstund i lugn och ro med Dominik, såväl som möjlighet att umgås med konstnärer och aktivister i ytterligare ett sexualpolitiskt utbytesprojekt som startade i slutet av veckan, mer om det senare.
Dominik är doktorand i svenska vid Jagiellonian University i Krakow, Polens största och äldsta, grundat redan 1346. Han är litteraturvetare i grunden och skrev sin magisteruppsats om kroppen och kroppslighet i modern feministisk litteratur. Det doktorandprojekt han precis påbörjat berör hur det homosexuella begäret kamoufleras i den tidiga moderna litteraturen, fokus blir antingen Viktor Rydberg eller Hjalmar Bergman. Jag fråga lite om vad det är han gör när han inte är på universitetet.
- Jag är intresserad sexualpolitik, jag ser inte bara uppsatsen som teoretisk, utan även politisk. Och i svensk forskning saknas kopplingar mellan litteraturen och manlig homosexualitet, för att den feministiska och queerteoretiska forskningen, med rätta, tagit så mycket plats. Och de här författarna, de var verksamma när det var förbjudet med homosexualitet, jag vill lyfta fram de i ljuset.- Jag är också medlem i olika feministiska nätverk, fram för allt i Womens Space Foundation där jag är involverad i ett projekt som rör kvinnohistoria. Vi försöker lyfta fram glömda kvinnor som varit politiskt aktiva i Krakow. För att kunna söka EU-finansiering samarbetar vi med DEA i Stockholm som har som mål att grunda ett statligt kvinnomuseum.
Anledningen till att vi tillslut fick till ett möte på Anna Grodzkas kontor var att Dominik lyfte luren till Olga som vi träffade där. Hon har varit verksamhetschef i ett år, men han själv var med och drev kampanjen inför valet. Givetvis är jag nyfiken på att höra lite om arbetet.
- Det var en slum att jag började jobba med Anna, hon kommer egentligen från Warszawa och partiet trodde nog inte att hon skulle vinna, ingen kände till henne. Många som röstade på henne röstade på partiet, och visste inte, utan blev besvikna när hon vann. Jag lärde känna henne på en workshop långt tidigare. När hon fick veta att hon skulle representera Krakow ringde hon alla hon kände.
- Inför valet deltog hon egentligen inte i några offentliga stora debatter, andra politiker ville inte ställa upp tillsammans med henne och hon blev diskriminerad av radio och tv. Hon kunde bara debattera på gay-klubbar. Det var mycket tråkigt, men så vann hon, en stor överraskning! Nu har vi dragit igång seminarier om sexualpolitik för att folk ska börja prata.
Jag frågar vidare om hur det är att vara politiskt och ideellt aktiv i Krakow och får till svar att det är en liten stad, att organisationerna är små, inte som i Stockholm. En jämförelse Dominik har på fötterna att göra efter ett halvårs praktik hos RFSL.
- Det är ett par personer som gör saker och problemet är att det inte finns så mycket att göra. Eftersom att det finns så lite pengar är det ganska små projekt vi arbetar i, och då är det svårt att involvera många personer.
- Det finns ingen queerrörelse här, utan en gay-rörelse, och det är feminismen som är starkast bland vänsterrörelserna. Men det kanske är en generationsfråga, mina tjejkompisar som är feminister är också mycket queera! EFKA är en konservativ feministisk organisation, som inte vill välkomna ”andra”, Womens Space Foundation är en utbrytarorganisation från EFKA, men det är bra, nu har vi två olika organisationer.
- Så vad är drömmen? frågar jag ungefär samtidigt som vi båda tittar på klockan, lite stressade över att hinna iväg på en sen lunch med polska Culture for Tolerance och franska Pink Flamingos.
- För mig är queertanken mycket viktig. Det är svårt att förklara, men homonormen är mycket stark här, som ett svar på heteronormen. Den säger hur lesbiska och bögar ser ut, hur deras liv ser ut och hur deras sexualitet definieras. Jag vill få slippa båda två, båda ramarna. Och jag vill få rasera familjen, den är konservativt definierad här med en man som bestämmer.
- Och tvåsamhetsnormen är mycket stark, det finns ingen polyrörelse här alls. Eller, för en månad sedan kom en hemsida som handlar om polypersoner i Polen, den är helt ny. Och kärleken, den är mycket romantiserad, det finns så många definitioner av hur våra intima relationer och känslor ska se ut. Å ena sidan är jag politiskt engagerad, men det är också viktigt med universitetet och teorin.
På vägen till lunchen ser vi en demonstration som monteras ner, flaggor plockas isär och ett par sista intervjuer görs, vi är på det största torget i Krakows turisttättaste kvarter och Dominik närmar sig för att höra vad de säger. Det är ungdomar med koppling till kyrkan som demonstrerat mot abort, vi har hört deras skrik under vårt samtal. Dominik berättar om en queerkampanj som precis synts runt om i stan som anspelade på ett vanligt slagord som Pridefirare får höra. Motdemonstranter skriker ofta ”Har ni inte ont i rumpan?”, nu svarade man med att över hela staden måla ”Har ni inte ont i knäna?”, syftandes på kyrkan. ”Det var politiskt aggressivt och lite vulgärt, det gillade jag mycket” säger han med ett leende och vi lämnar torget för vår lunch.
Sandra Ehne, som stannade ett dygn längre än övriga och fick chans till en extra pratstund i lugn och ro med Dominik, såväl som möjlighet att umgås med konstnärer och aktivister i ytterligare ett sexualpolitiskt utbytesprojekt som startade i slutet av veckan, mer om det senare.
RFSU-bloggen: Let them see us
RFSU-bloggen: Let them see us: Under 2003, innan Polen gick med i EU, genomfördes kampanjen Let them see us. Den visades upp på reklampelare i flera stora städer och visade samkönade par som höll händer. Det var första gången som hbtq-personer syntes så tydligt i det offentliga rummet i Polen. Kampanjen hade enligt flera personer vi möter en enorm inverkan på det politiska klimatet, folk började helt enkelt prata efter det.
Kampanjen initierades av Robert Biedron (första homosexuella parlamentarikern i Polen, vald för the Palikot Movement 2011), Marta Abramowicz (nu ordförande för Campaign Against Homophobia) och Adam Biskupiak (Equality Foundation).
Kampanjen initierades av Robert Biedron (första homosexuella parlamentarikern i Polen, vald för the Palikot Movement 2011), Marta Abramowicz (nu ordförande för Campaign Against Homophobia) och Adam Biskupiak (Equality Foundation).
RFSU-bloggen: Yrkesmässig ”love at first sight”
RFSU-bloggen: Yrkesmässig ”love at first sight”: Under vårt besök på Anna Grodzkas kontor fortsätter Olga Brzezinska berätta för oss om sin egen bakgrund, om hur detta kom sig. Olga har själv universitetsbakgrund snarare än politisk bakgrund, men hennes forskning har rört kvinnoorganisationer och NGO:s villkor i Polen, vilket lett henne in i de kretsar hon nu arbetar mer aktivt inom. Hon berättar om hur hon främst lärt känna folk utomlands, fram för allt på ILGA-konferenser. Hur hennes nätverk här hemma till stor del består av personer hon mött utomlands och konstaterat att ”jaha, du är också polack, då kan vi kanske mötas hemma?” Stora träffpunkter är helt enkelt inte så vanliga här. Olga berättar om hur det kommer sig att hon sitter mitt emot just nu och frågar om vi vill ha mer te.
- Förra hösten fick jag ett telefonsamtal, precis efter valet, från en person som ville att jag skulle åka på en ILGA-konferens och tolka åt Anna. Självklart sade jag ja, det gör man! Om det är frågan, då svarar man ja! Problemet var att jag aldrig tolkat förr, översatt visst, men inte tolkat. Jag insåg att det var en stor händelse, hon och Robert [Biedron] skulle hålla välkomsttalet. De kom först kvällen före, så jag hade ingen möjlighet att gå igenom talen långt i förväg, och hon talar ändå alltid från hjärtat, hon är en briljant talare. Men jag tänkte, hur ska det här gå?
- Så möttes vi kvällen innan för att prata ihop oss lite, jag och Anna, and it just clicked! Vi pratade om forskning och aktivism och det slutade med att jag stannade hela konferensen. Nästa vecka, här i Krakow, erbjöd hon mig jobb, hon sade ”I don’t want anyone else”. It was love at first sight, we saw each other and new that we were going to work together. We were on the same page.
Avslutningsvis säger hon med en liten suck att hon vill berätta att det inte finns några hbtq-personer i Anna Grodzkas personal just nu.
- Det borde inte spela någon roll, men det är viktigt att poängtera i den här kontexten för hbtq-kretsarna i Polen behöver erkänna sina allierade. De arbetar som att de är ensamma, och det är inte sant. De stänger in sig och blir färre och färre, men de behöver stora politiker och kändisar och samarbetspartners för att lyckas.
Tidigare skrivet från besöket:
- Förra hösten fick jag ett telefonsamtal, precis efter valet, från en person som ville att jag skulle åka på en ILGA-konferens och tolka åt Anna. Självklart sade jag ja, det gör man! Om det är frågan, då svarar man ja! Problemet var att jag aldrig tolkat förr, översatt visst, men inte tolkat. Jag insåg att det var en stor händelse, hon och Robert [Biedron] skulle hålla välkomsttalet. De kom först kvällen före, så jag hade ingen möjlighet att gå igenom talen långt i förväg, och hon talar ändå alltid från hjärtat, hon är en briljant talare. Men jag tänkte, hur ska det här gå?
- Så möttes vi kvällen innan för att prata ihop oss lite, jag och Anna, and it just clicked! Vi pratade om forskning och aktivism och det slutade med att jag stannade hela konferensen. Nästa vecka, här i Krakow, erbjöd hon mig jobb, hon sade ”I don’t want anyone else”. It was love at first sight, we saw each other and new that we were going to work together. We were on the same page.
Avslutningsvis säger hon med en liten suck att hon vill berätta att det inte finns några hbtq-personer i Anna Grodzkas personal just nu.
- Det borde inte spela någon roll, men det är viktigt att poängtera i den här kontexten för hbtq-kretsarna i Polen behöver erkänna sina allierade. De arbetar som att de är ensamma, och det är inte sant. De stänger in sig och blir färre och färre, men de behöver stora politiker och kändisar och samarbetspartners för att lyckas.
Tidigare skrivet från besöket:
måndag 22 oktober 2012
RFSU-bloggen: Fortsatt intervju om Anna Grodzkas arbete
RFSU-bloggen: Fortsatt intervju om Anna Grodzkas arbete: Vi träffade alltså Olga Brzezinska i förra vecka, som sedan parlamentsvalet för ett år sedan är kanslichef på kontoret i Krakow, staden Anna är vald att representera. Vi talar om innehållet i politiken, om vad det är för frågor hon driver. ”- Annas agenda is Human Rights, equality and diversity issues”. Under året har en stor fråga varit the Gender Identity Bill”, som inte ens kommit upp på parlamentets agenda utan refererad tillbaka för att den eventuellt kunde gå i strid med konstitutionen, ett sätt att inte ta frågan, samtidigt som det är positivt att den inte rent faktiskt är nedröstad och därmed förlorad. Det krävde oerhört mycket arbete och nätverkande att få till den. ”Regeringen säger sig vara liberal och är det kanske när det kommer till ekonomi, men inte rörande sociala frågor”.
En annan stor fråga är the Civil Partnership Bill, det är dock inte bara en transfråga och inte bara the Palikot Movement som driver det arbetet utan ett stort antal NGO:s som skrev och drev den framåt. Vi lade fram den i parlamentet före sommaren, parlamentet röstade mot att sätta den på agendan. De tänker att folk ska glömma det, att det är en icke-fråga. Men det är inte sant, det är en jättefråga som koalitionen inte vill ta i! De har dock lagt fram ett liknande förslag senare, där de tagit bort de mest kontroversiella delarna. För att de vet att det inte går att stoppa, civila partnerskap kommer att komma och då vill de inte ge oss äran av att ha drivit igenom det.
Vi frågar Olga om hur det är att arbeta för en politiker som är sådan superkändis. ”- I am amazed to see that everywhere we are abroad, she is met with so much gratitude and respect that we don’t see i Poland. People here are offended about her being different, others are grateful for her. This is already changing the view of Poland not only being white, catholic and conservative. But of course, it is easy for me to see, I’m part of an academic including city life. But people do stop us in the streets, wanting to take pictures, thanking her”. Vi ler när Olga berättar, glada över den stolthet som finns på kontoret över att vara en del av den här förändringen. Så tar hon ett andetag och fortsätter berätta om ett seminarium de höll där två rökgranater kastades in genom rutorna på kontoret så att alla fick evakuera, hon konstaterar kort ”what if they would have been real?”. Efter det kommer alltid två poliser om det finns en oro. När vi senare möter upp våra vänner visar det sig att de var med under just den där kvällen, det sexualpolitiska Krakow är inte stort.
Mer läsning om besöket:
Inspirerande och drabbande besök på Anna Grodzkas Krakowkontor
Yrkesmässig ”love at first sight”
En annan stor fråga är the Civil Partnership Bill, det är dock inte bara en transfråga och inte bara the Palikot Movement som driver det arbetet utan ett stort antal NGO:s som skrev och drev den framåt. Vi lade fram den i parlamentet före sommaren, parlamentet röstade mot att sätta den på agendan. De tänker att folk ska glömma det, att det är en icke-fråga. Men det är inte sant, det är en jättefråga som koalitionen inte vill ta i! De har dock lagt fram ett liknande förslag senare, där de tagit bort de mest kontroversiella delarna. För att de vet att det inte går att stoppa, civila partnerskap kommer att komma och då vill de inte ge oss äran av att ha drivit igenom det.
Vi frågar Olga om hur det är att arbeta för en politiker som är sådan superkändis. ”- I am amazed to see that everywhere we are abroad, she is met with so much gratitude and respect that we don’t see i Poland. People here are offended about her being different, others are grateful for her. This is already changing the view of Poland not only being white, catholic and conservative. But of course, it is easy for me to see, I’m part of an academic including city life. But people do stop us in the streets, wanting to take pictures, thanking her”. Vi ler när Olga berättar, glada över den stolthet som finns på kontoret över att vara en del av den här förändringen. Så tar hon ett andetag och fortsätter berätta om ett seminarium de höll där två rökgranater kastades in genom rutorna på kontoret så att alla fick evakuera, hon konstaterar kort ”what if they would have been real?”. Efter det kommer alltid två poliser om det finns en oro. När vi senare möter upp våra vänner visar det sig att de var med under just den där kvällen, det sexualpolitiska Krakow är inte stort.
Mer läsning om besöket:
Inspirerande och drabbande besök på Anna Grodzkas Krakowkontor
Yrkesmässig ”love at first sight”
RFSU-bloggen: Womens Space Foundation arbetar för kvinnors utrym...
RFSU-bloggen: Womens Space Foundation arbetar för kvinnors utrym...: Vi träffade Natalia Sarata över en kaffe på ett café i Krakow i lördags och diskuterade den Krakowbaserade organisationen Womens Space Foundation's feministiska arbete. Natalia är sociolog och var med och grundade organisationen för ungefär fem år sedan. Hon berättade att hon och en kompis startade organisationen och att idén kom ur en frustration över de perspektiv de tyckte fattades i de feministiska organistionerna i Polen.Hur grundades Women Space Foundation?
- Idén startades ur en frustration som vi kände efter att ha arbetat i olika kvinnoorganisationer där vi inte tyckte att vi nådde ut med våra idéer överallt, som på landsbygden. Vårt första program gick ut på att stödja, samarbeta, och nätverka med kvinnor som inte identifierar sig själva som feminister. Vi arbetar aktivt på landsbygden och i lokala samhällen, och de behöver verkligen stöd. Vi försöker att skapa ett nätverk för dessa aktiva kvinnor.
Natalia menar att feminism ofta ses som något akademiskt som hör hemma i städerna. I feministiska kretsar är det å andra sida en vanligt förekommande syn att de husmödrargrupper som existerar på landsbygden är något skrattretande och löjligt. Natalia menar att husmödrargrupperna, som träffas tillsammans för att till exempel göra handarbete och laga mat, bör ses som något positivt då de kan vara en källa till stöd och en plats för att utbyta idéer och tankar. Womens Space Foundation har genom skapande av nätverk och workshops möjliggjort ett utbyte mellan dessa två grupper.
Namnet Womens Space Foundation (ungefär: Stiftelsen för kvinnors plats eller utrymme) är valt just för att organisationens syfte är att skapa utrymme för kvinnor som normalt inte får sin röst hörd. Organisationen ger ut en bok om året, en av böckerna handlar om starka kvinnor i Krakows historia som glömts bort. I boken ingår en karta med en guidad tur för att visa viktiga platser och personer i Krakows kvinnohistoria. Det är ett sätt att visa på ett en aktiv kvinnohistoria existerar på flera olika vis, även i offentligheten, och på så vis visa att den feministiska kampen är lokal och gemensam.
Vad är ert senaste projekt?
- Vårt senaste projekt handlar om icke-heterosexuella kvinnor på landsbygden. Vi har kommit i kontakt med 30 kvinnor som säger att de inte bara är icke-heterosexuella utan faktiskt kära i andra kvinnor just nu. Utifrån intervjuer med dessa har vi gett ut en bok och även gjort en undersökning som består av 200 av dessa kvinnor där de fått svara på frågor om trygghet och om vad och vem som skulle kunna göra deras livssituation bättre. När vi funderat kring dessa frågor har vi stött på uttalanden om att lösningen för dessa kvinnor är att flytta till en storstad, men vi menar att de har rätt att känna sig trygga i sin hemby och ska kunna stanna där om de vill det.
Natalia uttrycker vidare en frustration kring finansieringen av verksamheten då de inte får några bidrag från staten. Hon berättar också att de nu befinner sig i en krissituation där de kanske kommer bli tvungna att stänga sitt kontor om en månad om de inte får någon finansiell hjälp. De kommer dock inte att ge upp och har som målsättning att fortsätta publicera böcker om kvinnohistoria och driva sina projekt vidare.
RFSU-bloggen: Fler bilder från Krakow!
På väg från tågstationen första dagen.
Vi bloggar på ett café i Kazimierz...
...och renskriver anteckningar från studiebesök.
Här fotar vi till vår Facebook-kampanj "Låna ut din röst".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)